Demonstrationen som oppositionspartiet PLC kallade till i Managua igår ställdes in och ledde inte till det befarade blodbadet. Några hundra personer samlades utanför ett av huvudstadens stora hotell och omringades genast av kravallpolis. Regeringspartiet FSLNs anhängare hade körts in från hela landet och kontrollerade redan tidigt på morgonen alla stadens rondeller och större korsningar varifrån de krävde att vålrådet officiellt förklarade ders kandidat Alexis Arguello för vinnare. På andra sidan kravallpolisen samlades de sedan snabbt i tusentals, fast beslutna att slå ned PLCs demonstration med våld om den skulle försöka ge sig iväg från den av polisen hårt bevakade uppsamlingsplatsen. Som tur var ställdes demonstrationen in, tal hölls på platsen och folk lämnade därefter området, närmast i flykt. Flera journalister hotades och skadades av demonstranter på båda sidor och en TV-kanals bil slogs sönder och samman av FSLN-anhängare.
Under hela dagen hördes skotten från vad jag hoppas "bara" var hemmagjorda handeldvapen, så kallade morteros smälla mellan husen. De flesta verkar som tur var ha skjutits i luften men tidningarna rapporterar om skadade poliser och demonstranter på båda sidor.
Jag skulle tro att nicaraguanska poliser är något av det mest svårprovocerade i hela världen. De ställer helt enkelt upp sig i små rader mellan massor av stenkastande demonstranter med påkar, machetas och skjutvapen och tar stryk. Jag minns vad som hände i Sverige under göteborgshändelserna och tänker att med en svensk poliskår hade flera blodbad troligen ägt rum här de senaste veckorna. Polisen har visserligen också anklagats för passitivitet när den inte tillräckligt skarpt ingripit mot demonstranter som kastar sten eller vandaliserar bilar. Men med de små resurser som polisen har och den enormt spännda och politiskt känsliga situation landet just nu genomlider så kan jag inte annat än imponeras av deras arbete.
I León bröt sig FSLN anhängare in i tre radiostationers lokaler och totalförstörde all utrustning. Enligt el nuevo diario utfördes attentatet av 40 män beväpnade med AK4 maskingevär ledda av parlamentsledamoten Filiberto Rodríguez.
Jag satt och tittade på CNN (español) igår kväll och för ovanlighetens skull ägnade kanalen ganska mycket tid åt Nicaragua. Före detta vicepresidenten och sandinistdissidenten Sergio Ramírez citerades och han ska från Mexiko ha hävdat att utvecklingen i Nicaragua gör att ett inbördeskrig kan stå för dörren. En "expert på Latinamerika" intervjuades och på frågan om han höll med Rámirez svarade han klart "ja". - När folk inte längre har förtroende för de demokratiska institutionerna är det gatan som gäller och i ett land med Nicaraguas våldsamma historia är våldsacceleration och risken för ett inbördeskrig därmed överhängande. På några månader har landets mödosamt konstruerade freds och försoningsprocess närapå raserats.
CNN expertens "analys" bygger på att han tycker Ortega verkar ha tappat greppet om händelseutvecklingen. Jag tror inte att han har det och därför tror jag inte att landet kommer att drivas in i ett inbördeskrig. Ortega har ofta visat sig vara expert på att framkalla kriser och sedan kliva in som räddare i nöden och lösa situationen. Jag tror visserligen inte Ortega räknade med denna situation men de politiska ledarna har fortfarande lösningen på krisen i sina händer. Eftersom de flesta av dem var med på 80-talet och också var drivande i fredsprocessen är de svårt att se att de skulle tillåta ännu ett inbördeskrig. Det är dock uppenbart att krisen denna gång är mer allvarlig än tidigare och att ett inbördeskrig är en reell möjlighet. Särskilt oroar presidentfrun Rosario Murillos oinskränkta makt och auktoritära (på gränsen till autistiska) stil. Hon har till skillnad från Ortega och de andra huvudaktörerna inte tidigare mäklat fred och hon har spelat en viktig roll för att isolera Ortega från flera av hans mer sansade rådgivare, som Managuas nuvarande borgmästare Nicho Marenco.
Carlos Chamorro, landets mest kända journalist skriver i en debattartikel idag att Nicaragua står på kanten till en avgrund. Den nicaraguanska demokratin som vanns i revolutionen 1979 må ha varit bräcklig och svag och den har visserligen inte lyckats lösa landets problem skriver Chamorro, men den har i alla fall lagt grunden för samlevnad, för att våldet som politisk metod skulle begravas och för att landets konflikter skulle kunna lösas fredligt. Valfusket förra söndagen är därför ännu ett svek mot revolutionens ideal och arv enligt Chamorro som anklagar Ortega för att ha tagit landet tillbaks till diktatorn Antastasio Somoza Garcías tid. "Inte sedan dess har valen manipulerats lika samvetslöst och skrupelfritt."
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Nicaragua, Latinamerika, FSLN, Daniel Ortega, demokrati, valfusk
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Tack för spännande inlägg och tycker som du i förhållande till nästan allt. Men här stoppade jag:
"Ortega räknade inte med denna situation"? Det är ju han som är drivkraften bakom den och han som nu är frånvarande - autistisk! Han om nån borde gripa in NU för att undgå, ja, inbördeskrig!
I övrigt har vill jag bara tillägga ett par saker:
- Enligt mina uppgifter var det mest ALN och MRS på uppsamlingplatsen - PLC var frånvarande? Och vilken roll spelar Alemán i allt detta?
- Folk bokstavligen FLYDDE från platsen genom ett hål, som sandinisterna hade missat;
- Samtidigt upplöstes också en stor del av sandinisterna - tecken på att de var betalda för att vara där - De var där alltså inte av ideologiska skäl;
- Många av sandinisterna (hur många vet jag inte...) kom från territorierna, dvs. man skaffade förstärkning därifrån. Detta vill säga, att det inte finns tillräckligt med övertygade sandinister i Managua för att förhindra en oppositionsdemonstration?
Och polisen, ja, jo, imponerande arbete. Men jag slogs bland annat av bilderna när kravallpolisen ser Canal 2:s bil bli totaldemolerad utan att gripa in...För att förebyggga ytterligare våld, ok, men var går gränsen? På TV var det också tydligt, att en demonstrant från oppositionen (inte liberal, men från MRS...)var väldigt nära att bli lynchad av sandinisterna. I sista stunden grep polisen in. Och folk, inklusive Montealegre, flydde tydligen fältet precis innan ett blodbad kunde ha börjat - sandinisterna hade redan krossat polismuren...Skrämmande.
Men tror och hoppas att Edmundo Jarquín (MRS) har rätt: "La represión solamente retrasa la caída de los tiranos" ...
Detta skrivet till ljudet av morteros från gatan...
Tack för att ni finns på plats och kan ge en initierad bild av vad som händer. det är annars svårt att få en samlad bild av händelseutvecklingen, dels för att massmedia är starkt politiserad och dels för att de inte täcker viktiga skeenden.
Mats Carlsson
Erika. Jo, jag håller med om att Ortega har ansvar och på ett eller annat sätt ligger bakom det som händer nu. Och jag tror också att han har makt att lösa krisen och på ett eller annat sätt, förr eller senare, kommer att kliva in och erbjuda en lösning. (Helst med men möjligen också utan Alemán). Precis så gillar han att spela sina kort, komma in som räddaren i nöden när allt håller på att falla samman, han har gjort det många gånger förut. Just därför delar jag inte CNN-expertens tro på inbördeskrig.
Jag har dock svårt att tro att han hade tänkt sig att krisen skulle bli så djup, att valfusket skulle bli så uppenbart, att liberalerna skulle bli så upprörda, att det skulle bli så våldsamt. Det som händer hotar trots allt hela hans politiska projekt. Det sprider löje över hans freds och försoningsbudskap, det hotar att totalförstöra hans försiktiga och relativt framgångsrika balansgång mellan Venezuela och USA (ALBA och CAFTA) och det hotar att vända COSEP, privata företagare och internationella investerare (som han lagt ner mycket möda på att lugna ner) mot honom och hans regering. Det riskerar vidare att hota avtalet med IMF som regeringen varit mycket stolt över och därmed också stora delar av det bistånd som han faktiskt behöver. Jag tror inte han räknade med allt detta. Minst av allt räknade han med katolska kyrkans skarpa kritik, FSLN har ju gett dem så mycket så mycket. Det måste kännas som ett stort svek när biskoparna trots allt kommer ut på PLCs sida.
Har svårt att köpa ditt resonemang om köpta fsln-demonstranter (så länge det inte inskränker sig till tröjor som det står "kärlek" på och liknande attiraljer.) Att ta in sandinisterna från territorierna tror jag knappast hade behövts av rent nummerära skäl. Tillräckligt många fsln-anhängare finns att mobilsera i Managuas barrios. Snarare handlar det, tror jag, om att skapa sammanhållning och visa på solidaritet inom partiet. Jag tror inte heller att folk får betalt för att delta i demonstrationerna, de få som ockuperat rondellerna de senaste månaderna har troligen fått någon hundring om dagen, men de många som deltar i demonstrationerna är helt enkelt för många.
Sandinistidentiteten sitter hårt och fsln är ett väldisciplinerat och välorganiserat parti. Folk mobiliserar sig för att dom tror på och identifierar sig med sitt parti och för att dom vill förvara sin valvinst och sandinistregeringens sociala program, inte för att de får pengar.
Detta gör det hela ännu mycket sorgligare. Dom som slåss, skadas, blöder och lider av våldet är dom som har minst inflytande över de politiska besluten i sina partier och som kommer att drabbas hårdast av de ekonomiska konsekvenser som denna kris oundvilkigen kommer att föra med sig. Och dom gör det för att dom ändå på något sätt hoppas att deras partier ska hjälpa dem att komma ut ur fattigdom och hunger.
Tack för bra rapportering på latinamerika.nu förresten!
Jon!
Jodå, visst är sandinistidentiten djup och tillhängarna många. Och som du säger, är några av de mest trogna de som lider mest. Och synd om alla dem, som verkligen tror på sitt sandinistiska projekt och som annars uppför sig hyfsat. Det finns många av dem - även om just den gruppen stort sett är osynlig i medierna. Och många av dem är trötta av våldet. Lade du märke till hur tomma gatorna var speciellt igår? Aldrig har jag upplevt en vardag i Managua med så lite trafik. Folk håller sig hemma. De är rädda. Och många av dem är sandinister.
Och om du kollar de unga killarna med morteros, stenar och påkar vid rondellerna - liknar de sandinister? Utan att ha belägg eller större kunskap, liknar de mera pandilleros. En tidigare pandillero bekräftar detta i La Prensa i dag: http://www.laprensa.com.ni/archivo/2008/noviembre/20/noticias/nacionales/296024.shtml.
De får betalt, de får morteros, påkar, transport till rondellerna och mat. Ok, ok - man ska INTE tro på vad medierna säger, speciellt inte dessa dagar!!! Men det kunde vara sant. Om jag inte tar helt fel, tror jag att "bedjarna" vid rondellerna tjänar lika mycket som skollärare...Och de får mat.
Jag tycker INTE synd om Ortega! Han är den enda som har makt att lösa krisen och han borde göra det NU, innan vi ser blod på gatan. Detta folk har en tendens till detta: de tror inte på sakerna förrän blodet rinner...Låter grymt - vad tror du?
Igen till ljudet av morteros...Och sirener.
Jo, dom är säkert pandilleros och medlemmar i juventud sandinista. Det är det som skiljer fsln från till exempel MRS, att de faktiskt finns i varenda barrio och varenda liten by. I Nicaragua verkar, styr och existerar dom två stora politiska partierna (och särskilt fsln) där nästan inga andra (kyrkorna undantagna) finns och de är en viktig del av de allra flesta människors identitet, pandilleros inkluderade. Det är naturligtvis på gott och ont. Jag är till exempel övertygad om att partierna är en av de viktigaste förklaringarna till att Nicaragua trots sin fattigdom tillhör Centralamerikas säkraste länder. Varje gång jag kommer tillbaks från Guatemala tackar jag gud för att det inte är narkotikamaffian som styr och ställer här, då föredrar jag 100 gånger dom korrupta politiska partierna.
Vis står partiet för logistiken och för kärleksuniformer med tillhörande basebollträn när det anses nödvändigt. Lägg därtill alla de sociala programmen, hambre cero, usura cero, calles para el pueblo, billiga bönor och ris etc som administreras via partikontrollerade CPCs. Kanske kan detta ses som en slags "betalning".
Partiernas och framför allt fslns organisation erbjuder ju fantastiska möjligheter till utveckling för Nicaragua. Tyvärr har den de senaste åren mest använts för att vinna valen och hålla partiets allt mer korrumperade och auktoritära ledare kvar på sina poster. Men potentialen finns kvar och jag kan inte låta bli att drömma om att partiet skulle satsa stenhårt på studiecirklar, lokaldemokrati och folkbildning i stället för motsatsen (som rondell kampanjen).
Trots allt finns dessa delar också där, allt är inte så svart som man ibland (allt oftare) känner när man t ex läser el 19.
Alfabetiseringskampanjen är en fantastisk ansträngning av tusentals volontärer, programmet constructores del futuro ger 100-tals pandillas (och medlemmar i juventud sandinista) en meningsfull sysselsättning (bygga skolor). Mängder av CICAS (informations centrum) som är spridda över hela landet ger fattiga ungdomar tillgång till internet, utbildning i datoranvändning och andra kurser som hjälper dem att ta sig ur pandillas träsket.
UBVs arbete med ATC är därför något jag ser positivt på, trots att organisationen måste ses som en av fslns förlängda armar ute på landsbygden. Men tyvärr förstörs och förgiftas så mycket av det goda arbetet den auktoritära intolerans som sprids uppifrån och ner genom partiet.
Jag tycker INTE heller synd om Daniel Ortega!
Hej på er, tack för en superblogg Jon, har just hittat hit, och tack Erika och Jon för era kommentarer här. Jag bor också i Mga och anser utan tvekan att de gäng som intog bl a korsningen La Union/Carretera a Masaya förra veckan var "uppväckta" pandilleros från fattiga barrios. Att Ortega utnyttar just den informella sociala infrastrukturen, som nicapolisen som enda land i Centralamerika tack vare en social politik haft koll på, är en av de allvarligaste grejerna som Ortega & gäng gjorde under hela den här svängen tycker jag. Det visar att han inte har någon respekt för "los pobres" väl och ve egentligen, utan använder dem för att kunna påstå att han har en demokratisk bas.
Även att han sätter en enorm press på polisen och chefen Aminta Granera att å ena sidan ha våldet under kontroll, å andra sidan tillåta sådant som skövlingen av journalistbilen och radiostationen i Leon för att det passar hans och Canal 4:as propagandasyften, är sjukt allvarligt. Minns inte tidningskällan nu, men informellt sägs det att han gick över huvudet på Granera och skickade ut specialorder till flera kommuner med uppmaning till mer passivt beteende.
Ang valresultaten är det svårt att veta vad som hände, men just det faktumet borde verkligen leda till omval, i mitt tycke. Men O & R är inte intresserade av transparens och tydlighet i dessa frågor. Förra veckan uppvisade en intressant mix av "inbussade" och betalade "sympatisörer" (det behövde man ju bara ögon för att se i rondellerna att de aldrig skulle varit där utan betalning), gängkillar höga på adrenalin och våldskickar, samt något som faktiskt liknade en familjefest när valrådet kom med sitt utslag. Den sista festen, då O & R till slut visade sig, fick mig att vackla i den tidigare totala analysen att "alla" var köpta, det var helt enkelt för mkt familjer, barn, ungdomar, ja för mkt folk helt enkelt. Befarar dock att O&R väcker hopp som kommer att släckas brutalt.
En sak som slog mig (som bodde här även under revolutionens sista år) är att i det hörn jag befann mig, mot Zona Hippos och Hotel Seminole, var jag den enda chelan in sight. Hade detta varit 89 hade minst en tredjedel varit internacionalistas. Kanske en självklar grej, men mkt intressant sett ur ett modernt historiskt perspektiv här i Mga/Nica.
OK, det blev lite bråttom, skriver gärna mer sedan.
Hälsningar från Los Robles där jag på söndag morgon fortfarande hör spridda ljud av morteros.
Ann Kroon - som också gillar Managua!!!
Kul att du hittat fram till bloggen Ann! Det vore spännande att höra fler tankar från de som var engagerade i solidaritetsarbetet på 80-talet om vad som händer nu. Ser fram emot fler inlägg från dig!
Jag håller med dig om allvaret i situationen när det gäller polisen. Om det som händer leder till att regionens bästa polisstyrka och en av landets få riktiga hjältar(före detta nunnan och gerillakrigaren, nuvarande polischefen Amnita Granera, den enda kvinnliga diton i Amerikas historia skulle jag tro) smutsar ner sig i det politiska spelet så är det en oerhörd förlust för Nicaragua.
Jon och Ann!
Intressanta kommentarer, var ska jag börja?
Börjar med det som Ann sade: superblogg: ja, tycker att det du skriver är väldigt intressant och undrar varifrån du får dina upplysningar? Jag försöker själv hänga lite med, men det är svårt att sålla och förtolka i den formella och mindre formella informationsströmmen.
Och Ann: du har ett helt speciellt perspektiv med dina många år i Nicaragua. Jag är "ny" och jag tänker ofta på de "gamla" av vilka jag känner en del: ni har ju ett helt annorlunda analytiskt och känslomässigt grepp om situationen, något jag många gånger avundas. För mig är det svårt att uppvigla bara två positiva tankar om regeringspartiet vilket är synd, för det finns bra grejor, både i historiskt och nutidsperspektiv. Men de försvinner i mängden av katastrofala felsteg från FSLN:s sida.
Jo, jag håller med dig Jon, det fanns hopp då de kom til makten, men har denna makt inte fullständigt feladministrerats? Ja, det finns initativ och förstår de allrafattigaste och de är många: om man håller på att dö av hunger, betyder väl inte "demokrati" så mycket?
Och Jon:
- CPC:s gåvor är köp av röster, utan tvivel;
- Folk är "köpta" eller tvingade. Vet inte hur många vittnesmål jag har hört av/om regeringsfunktionärer som ska stå och vagga med en "försoningsflagga" vid en rondell eller stänga av ett shoppingcenter, mot egen vilja;
- etc. etc. Plus allt valfusket.
Men samtidigt är det synd, att man i medierna, förutom de populistiska regeringsstyrda, inte kan få en annan förtolkning. De analytiska och "intelligenta" medierna är regeringsfientliga. Det finns säkert en annan verklighet där ute. Den bekräftas bland annat av min kontakt med sandinister. Med fattiga. Med bönder.
De tidigare regeringarna kaller de "neoliberala" och de har rätt: under 16 års tid har man stort sett ingenting gjort för de allra fattigaste. Den nuvarande regeringen gör något, men till vilket pris?
Vill också säga nåt om det Ann skrev om i tisdags:
För mig var det det mest våldsamma jag någonsin har upplevt i Nicaragua. En av mina bekanta, en skandinav med många år på nacken här, sade, att hon aldrig hade upplevt något liknande.
Jag var i valet och kvalet. Efter samråd med mitt kontor, gick jag inte. Om något hade hänt mig vet man inte vad som hade skett. Med den nuvarande attiyden mot det internationella samhället- som jag är del av - vet man inte vad som kan hända.
Därför höll alla "chelas" och "cheles" sig borta, tror jag.
Men tankeväckande att vi inte var där, som i 89.
Men ska vi vara där? Borde vi ha varit där? Har Valdrack Jaentschke (utrikesministeriet)inte rätt i något?
Hej på er igen, Erika, för tydlighetens skull, jag menade fredagens "fest", inte tisdagen när jag skrev om familjefest o dyl när jag var ute och kollade. Håller helt med om att tisdagen var fruktansvärt aggressiv och våldsam och jag stack inte näsan utanför dörren. Ska också tillägga att jag bodde här 3 år 89-91 och återkom i maj månad i år för ytterligare några år, så jag har inte ett löpande perspektiv, utan mer "hoppigt". Situationen 89 var mkt mer glasklar, "de goda mot de onda", därav alla närvarande cheles som fick sina revolutionsromantiska kickar av att vara i Nica och sjunga revolutionssånger (jo, jag är lite cynisk faktiskt). Jag tänker att skillnaden i den internationella solidariska närvaron då och nu är just ett tecken på att situationen - och FSLN som parti - är så oerhört mkt mer komplex nu än då, även om jag tror att den egentligen var bra mkt mer komplex då också, men det ville "vi" kanske inte se.
Ann: är det mera komplext nu än då eller beror det på ögonen som ser??? Du antyder det själv...
jo jag tror på ögonen, men så här tror jag också :) : i förhållande till just internacionalistas publika närvaro var situationen (till synes) mindre komplex här i nicaragua på 80-talet, med ett (till synes i alla fall) enat FSLN och en tydlig yankee-fiende, vilket jag menar gjorde det möjligt och lättare att ta ställning och vara politiskt aktiv på möten etc. vad gäller den over-all politiska situationen var ju situationen superkomplex redan från början 1979 och blev nog alltmer komplex även inom och utom FSLN under 80-talets gång, men det var den biten jag menade att "vi" kanske inte ville se. jag väntar fortfarande på boken/analysen som tar upp västvärldens på den tiden enorma behov av nicaragua som "lagom socialistiskt/kommunistiskt" revolutionsprojekt, efter ett östblock och ett kuba som börjat rämna i sömmarna osv osv osv.
erika, finns du på solhuset? vore trevligt att ta en kaffe någon dag.
Hej Ann, intressanta observationer och tror att du har rätt, även om det låter lite cyniskt.
Ja, vore väldigt intressant att läsa "boken" om internacionalistas under revolutionen.
Jag skrev för några år sedan denna artikel, en intervju med en av de "gamla": http://www.ms.dk/sw30622.asp . Den är ett litet bidrag i den riktningen.
Den är på danska, men det hoppas jag att du kan leva med!
Jag jobbar för SAL - ex-UBV - och skriver bland annat för www.latinamerika.nu, har mina vägar förbi solhuset emellanåt.
Ses säkert en av dagarna!
Skicka en kommentar