Valtider

Nu är det dags för val nummer två. Lika hoppfull och upprymd som jag var när jag klistrad framför CNN såg Obama hålla segertalet i Chicago i tisdags kväll, lika nedstämd och orolig har jag varit när jag följt valkampanjen inför kommunalvalen här i Nicaragua.

Men idag, efter att vallokalerna öppnat och jag ser köerna ringla långa utanför vallokalerna kan jag inte annat än fascineras av demokratin. Människor står stolta och köar, de vet att deras röst är viktig och de vet att valet, trota alla möjliga oegentligheter och försök till manipulation, beror på dem. Från de stora villorna i Las Colinas och från plåtskjulen i San Judas och La Curreca går folk man och kvinna ur huse för att rösta. De köar med raka ryggar och de känner till sina rättigheter. Trots sin fattigdom är de medvetna och politiskt välutbildade. Valdeltagandet i alla landets fria val har varit skyhöga, mycket högre än i många rika länder som t ex USA. Nicaraguanerna har på ett eller annat sätt alla kämpat, slagits, lidit och vunnit kampen för demokratin och det finns en stark delad övertygelse om att det är bättre att rösta än att kriga med vapen om vem som ska styra.

Men demokratin måste alltid återerövras. Det ständigt pågående demokratiska kriget om folks röster har nu gått in i sin mest intensiva fas på två år. 120 000 representanter för de olika partierna försvarar sin respektive röster som valarbetare vid valurnorna. Passionerade väljare och valarbetare framträder som sig bör på TV och radiokanalerna med olika klagomål, rapporter om felaktigheter och mindre incidenter, men hittills verkar allt gå lugnt till och spelets regler resepkteras. Jag håller tummarna för att det fortsätter så hela dagen.

Medan resten av familjen springer runt och raggar folk till rösturnorna sitter jag lugnt här hemma och följer spektaklet på TV och via radio. Jag lovar att under dagen också uppdatera den här bloggen ordentligt om kommunalvalet, vad det betyder och hur det går.

Viktigt val

Trots att det bara handlar om ett kommunalval (val till borgmästare och val till ledamöter i kommunalfullmäktige) så står mycket på spel. En ordentlig politisk bakgrund kan läsas här.

För familjen Ortega/Murillo och för FSLN handlar valet framför allt om att visa att de har folkligt stöd för sin politik och sitt politiska projekt. Får de folket med sig spelar det inte så stor roll att de har vänt MR-organisationer, kvinnorörelser, den fria pressen, vänsterintellektuella, solidaritetsrörelser, EU, USA och stora delar av den traditionella högern mot sig. Dessa kan alla avfärdas som oligarker, imperialistlakejer, otrogna eller abortister, högerextrema CIA agenter eller något annat nedsättande. Men framför allt kan de avfärdas som en minoritet som lever skild från de stora massorna, från de fattiga som FSLN säger sig representera. En seger för FSLN skulle visa att regeringens sociala program som noll-hunger, mikrokrediter, gratis sjukvård och utbildning, alfabetiseringsprojekt, infrastruktur projekt som ”vägar åt folket” når fram, gör nytta och uppskattas av folk. Så länge regeringen visar sig bättre än tidigare regeringar på att lösa vanligt folks grundläggande problem så är risken stor att några NGOs, huvudsakligen huvudstadsbaserade som klagar på brister i organisationsfriheten ses som något relativt perifert och oviktigt. Om man inte har råd att köpa en tidning eller inte kan läsa och skriva så är pressfriheten mindre viktig. Om den majoritet av landets kvinnorna som saknat tillgång till mediciner, utbildning för sina barn, sjukvård och mat på bordet upplever att regeringen anstränger sig för att garantera dessa rättigheter så kommer frågan om rätten till fri abort att tona undan som något sekundärt.

För de traditionella antisandinisterna handlar valet om att vända utvecklingen och börja vandringen tillbaks till makten, som allt mer runnit dem ur händerna de senaste 8 åren. Från 1990 fram till 2000 vann antisandinisterna alla val av vikt. Men sedan dess har Sandinisterna flyttat fram positionerna. Det första nederlaget av vikt var när Herty Lewites lyckades vinna huvudsatden åt FSLN år 2000. I kommunalvalen 2004 vann FSLN åter huvudstaden och 87 av landets 153 kommuner däribland de flesta regionhuvudstäder i ett för antisandinismen historiskt dåligt val där de ställde upp splittrade i flera olika partier. Nu har dissidenterna gjort gemensam sak med det PLC som fortfarande är troget sin korruptionsdömde ledare, fången och ex-presidenten Arnoldo Aleman som låtit sin rival Eduardo Montealegre representera PLC i huvudstaden. Vinner han förväntas han använda borgmästarposten som ett avstamp inför kommande presidentval. Antisandinismen står åter igen enad mot sandinismen och som sådan brukar de vinna valen. En av den nicaraguanska liberalismens största framtidshopp och skarpaste analytiker ger här en intressant bakgrund till utvecklingen inom den Nicaraguanska antisandinismen.

För de flesta av de som förföljts av regeringen under de senaste månaderna men som inte identifierar sig med Nicaraguas höger, sandinister som inte är danielister, anhängare av MRS, regeringskritiska organisationer, sociala röresler, feminister och MR-organisationer handlar valet om att hindra att Nicaragua tar flera steg på vägen mot en diktatur. De har ingen kandidat att rösta på (läs mer om detta här och här) så en majoritet av deras ledare argumenterar för att de i brist på bättre röstar för maktdelning. De röstar med antisandinisterna mot danielisterna. Andra som före detta gerillaledaren Monica Baltidano argumenterar för att rösta blankt. Montealegre är en av de främsta företrädarna i Nicaragua för den neoliberalism som nu förkastas i hela världen och anses ha berikat sig med mångmiljonbelopp under sin tid som centralbakschef och ekonomiminister i tidigare regeringar. Hans viceborgämstare Enrique Quiñones har ett mörkt och våldsamt förflutet från somosadiktaturen och i Contras och är en av landets mest vulgära sexister. Baltodano hävdar att om man stöder dessa så ger man upp allt vad sandinismen står för.

Opinionsundesökningar

Flera opinionsundesökningar har gjorts och de flesta visar på ett mycket jämt val mellan FSLN och PLC i huvudstaden. En undersökning av jesuituniversitetet UCA ger Montealegre ett stort försprång men dess representativitet har ifrågasatts eftersom den utförts helt och hållet i städerna, även i huvudstaden bor mcyket människor i områden som betraktas som landsbyggd. Gallup har gett FSLNs kandidat de före detta världsmästaren i boxning Alexis Arguello ett par procents försprång och Borges Asociados har gett Eduardo Montealegre en liten ledning. Men skillnaderna mellan kandidaterna i båda dessa undersökningar ligger inom felmarginalerna. FSLN har gjort egna undersökningar som ger deras egen kandidat ett litet försprång och enligt uppgifter har PLC gjort undersökningar som ger dem en knapp seger. I alla undersökningar har dock antalet obeslutsamma väljare varit stort och valet kommer att avgöras av denna grupp. Historiskt sett har kommunalvalen haft väldigt lågt deltagande jämfört med presidentvalen. Lågt valdeltagande anses gynna FSLN som har de mest disciplinerade väljarna. Oron är stor på flera håll att ett mycket jämt valresultat ska leda till spänningar, konflikter och våldsamheter.

Valkampanjen

Vägen fram till valet idag har varit lång och full av kontroverser. Dessa börjar med att Montealegre genom ett beslut i högsta valrådet Conejo Supremo Electoral förlorade kontrollen över ALN, det parti han ledde under presidentkampanjen 2006 där han vann 29% av rösterna. Montealegre såg då ingen annan utväg än att söka en allians med PLC och Arnoldo Alemán, vilken han tidigare kritiserat hårt för att ha paktat med Daniel Ortega. Antisandinismens enhet i detta val är därmed framtvingad av vad som allmänt anses vara ett sandinistiskt kontrollerat valråd.

Sedan fråntogs MRS och PC (konservativt) sina juridiska status som parti av samma valråd och förbjöds därmed att ställa upp i valet. Beslutet ledde till mängder av protester, en uppmärksammad hungerstrejk av MRS grundare den legendariska gerillakrigaren Maria Dora Tellez och omfattande internationella protester. Kritiken kom bland annat från den svenska ambassadören Eva Zetterberg vilket ledde till en kris i relationerna mellan Sverige och Nicaragua men även internationella personligheter som Noam Chomskey, Eduardo Galeano, Bianca Jagger, Salman Rushdie och Mario Benedetti. MRS som vann ca 20% av rösterna i huvudstaden i presidentvalet tog sedan officiellt ställning mot Ortega och FSLN i valkampanjen.

Managuas borgmästare Nicho Marenco (FSLN) som tillsammans med Ortega varit den främsta arkitekten för pakten mellan Ortega och Alemán men som efter ett politiskt svartsjukedrama mellan honom och presidentfrun Rosario Murillo har blivit en ofrivillig dissident kritiserar detta beslut i den här intressanta artikeln. Det är i FSLNs intresse att oppositionen är delad i så många partier som möjligt. (Den kandidat som vinner flest röster blir borgmästare, Nicaragua praktiserar alltså inte omval i de fall då ingen kandidat vinner en majoritet av rösterna). Konflikten med Nicho anses av de flesta analytiker vara ett stort misstag från FSLN. Nicho är nästan dubbelt så populär som FSLNs nuvarande presidentkandidat Alexis Arguello men hans popularitet verkar nu snarast mot hans eget parti.

Böner, våld och hat i rondellerna

Ett par månader innan valet intogs Managuas många rondeller av Sandinistiska bedjare som spelade kristen musik och bar plakat med texten "kärlek är starkare än hat". Dessa aktivistbedjare har fortsatt att befinna sig i rondellerna ända fram till idag och ofta trots sitt budksap om fred och försoning bemött oppositionens manifestationer med hat och våld. De värsta vålsamheterna har dock ägt rum i Leon där en demonstration organiserad av MRS och en mängd sociala rörelser stoppades med våld. Ett 40 tal incidenter har sedan dess inträffat. Bland annat kördes ett gäng ungdomar brutalt iväg av sandinister med pisksnärtar från läderbälten och sparkar efter en demonstration utanför den regeringskontrollerade tv-stationen canal 4. Dessa incidenter har varit enormt uppmärksammade och skapat stor rädsla för att våldet ska trappas upp under och efter valet. FSLNs ledning och Daniel Ortega har inte tagit avstånd från dessa händelser och inte bett sina egna aktivister lugna ner sig vilket gett regeringens kritiker vatten på kvarnen. Ingen har anhållits för våldet under valkampanjen.

Inga fler lögner lögner

Samtidigt som våldet spred sig på gatorna inledde regeringen en kampanj under namnet ”inga fler lögner” som riktade sig mot framstående journalister och nationella och internationella NGOs. Organisationer som Oxfam och Forum Syd anklagas för pengatvätt och ”triangulering” av pengar till ”olagliga” organisationer i en mycket märklig rättsprocess. Reaktionerna har varit starka från omvärlden. Bland annat skrev EU ett brev där man i skarpa ordalag bad regeringen sluta upp med förföljelsen av organisationer i det civila samhället. Flera MR-aktivister har dessutom trakasserats, mordhotats eller fått besök i sina hem av våldsamma aktivister med koppling till regeringspartiet.

Folkmakt

Kampanjen mot det kristiska civila samhället har gått hand i hand med konsolideringen av ”el poder ciudadano” eller folkmaken som är den modell för folkligt deltagande som regeringen och framför allt Rosario Murillo erkänner och bejakar. Alla sandinistiska borgmästarkandidater har i samband med presidentvalet lovat att respektera och underordna sig el poder ciudadano och dess medborgarråd som i få fall består av andra än murillolojala sandinister och kontrolleras både uppifrån och nedifrån som en sorts parallell partistruktur ledd av Rosario Murillo. Få tror att Alexis Arguello, FSLNs kandidat i Managua, kommer att ha särskilt mycket att säga till om i fråga om kommunens styre vid en eventuell valvinst. Snarare är det ledarna för Managuas folkmaktsråd och Rosario Murillo som kommer att hålla i trådarna. Man befarar att transparensen och möjligheten att ställa komunen till svars därmed kommer att minska, i alla fall för dom som inte vill eller tillåts delta i medborgarråden.

Propaganda

Nicaraguas vallag förbjuder användandet av statliga resurser för valpropaganda. Detta har regeringen konsekvent brutit mot. Tidningarna har under de senaste månaderna dagligen haft bilder på hur statliga insitutioner, byggnader, bilar och sociala program smyckats med propaganda för de olika borgmästarna. Det är inget nytt i Nicaragua men FSLN har kritiserat det skarpt under sin tid i opposition och sätter nu nya rekord i brist på respekt för vallagen.

Observation

Ännu en kontrovers under hela valkampanjen har varit frågan om valobservationer. Sedan valen 1990 har två stora nationella organisationer IPADE och Etica y Transparencia och två internationella organisationer Organisationen för Amerikanska Stater (OAS) och Centro Carter dominerat valobservationen. Ingen av dessa organisationer har inför detta val tillåtits delta och de har anklagats för att vara "anti-regering". Även detta beslut har kritiserats hårt både av opposition och civila samhället i Nicaragua och av internationella aktörer. Bristen på valobservation var droppen som fick bägaren att rinna över för Finland som därmed beslutade att dra in sitt budgetstöd till Nicaraguas regering. USAs ambassad gick igår ut brett med att de befarade valfusk. Ortega har å sin sida talat om ospecificerade element som vill skada regeringen och deslegitimera valen och begår valfusk. Han anklagar särskilt den fria pressen för att sprida lögner, skräck och skapa onödig spänning.

Självmål av FSLN?

Hotet om indraget bistånd och bilderna av gubbar från FSLN som med läderskärp och påkar pucklar på fredliga aktivister har etsat sig fast på folks näthinnor och många politiska analytiker tror att dessa händelser kan påverka den stora obeslutsamma grupp så att de inte röstar på FSLN. Andra osäkra väljare som jag talat med menar dock att Managua trots allt nog skulle tjäna på att deras borgmästare och presidenten kom från samma parti. Om liberalerna vinner kommer tiden fram till presidentvalet att kännetecknas av väldiga strider mellan Managuas och regeringens olika administrationer. De flesta analytiker menar dock att FSLN begått mängder av misstag i kampanjen. Allt från det framtvingade enandet av oppositionen under PLCs flagga till det onödiga våldet som drar fram gamla minnen från kriget på 80-talet till provokationerna gentemot givarsamfundet till konflikten med Nicho. Med tanke på att deras nuvarande borgmästare i Managua har ett stöd på nära 80%, att pengar från Venezuela strömmat in i hostoriks mängder och att statens resurser ställts till valkampanjens förfogande och att oppositionen är svag till största delen korrupt och söndersliten av interna strider, så är det underligt att inte partiet övertag i opinionsmätningarna är större. Om FSLN förlorar nu om några timmar så är det helt och hållet på grund av deras egna misstag, inte för att oppositionen på något som helst sätt lyckats presentera ett trovärdigt alternativ.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Val, Nicaragua, FSLN, Latinamerika, Ortega, sandinism, Alexis Arguello, Montealegre