en liten uppdatering om den politiska krisen och om jungfrur i rondeller och på andra ställen

Jag ber alla mina kära läsare om ursäkt för att jag har försummat er och bloggandet istället för att försumma resten av mitt liv under veckan som gått. Som tur var har det hänt en del här på bloggen ändå. Väldigt kul och spännande att läsa era kommentarer. Några trådar hänger lösa i luften och jag ska försöka återkomma till dom snart. Men först en kort uppdatering

I parlamentet händer ingenting just nu, verken FSLN eller oppositionen lyckas skaka fram de 47 röster som krävs för att parlamentet ska kunna bryta sig ut ur sin paralysering. Oppositionen vill driva igenom en lag som ogiltigförklarar valet och FSLN vill få igenom nästa års statsbudget och ett antal lagar som krävs för att mångmiljonlån och biståndspengar från den interamerikanska utvecklingsbanken (IDB) och världsbanken (WB) ska frigöras, IMF har nämligen satt dessa lagar som villkor för sitt avtal med landet och om avtalet inte uppfylls blir det heller inga pengar från IDB eller WB. Samtidgt har i stort sätt alla större givare fryst eller minskat sina utbetalningar på grund av den legitimtetskris som skapats efter det omfattande valfusket i kommunalvalen. (Jag väljer att kalla det grovt valfusk tills valrådet bemöter anklagelserna med annat än arrogans och motanklagelser). Medans världens regeringar har fullt upp med att försöka hitta lösningar på den ekonomiska krisen har Nicaraguas politiska kris lett till en låsning med grava ekonomiska följder, oavsett om den internationella konjunkturen kommer att påverka regionens mest öppna och mest beroende lilla ekonomi eller inte...

Rondellbedjarna håller fortfarande ut i rondellerna. Jag hade lite smått hoppats på att de skulle gå någon annanstans och be nu när kommunalvalen var över. Eller ännu hellre göra någon nytta, besöka fångar i fängelserna kanske? (Nicaragua har nyss fått sin första politiska dito på ett bra tag och många befarar att de blir fler, mer om detta nedan). Istället har de fått sällskap av jungfrur som av okänd anledning placerats ut för ungefär två veckor sedan. Den katolska kyrkan protesterar villt och biskoparna ger gemensam order om att jungfrurna ska bort men regeringen insisterar på att de ska vara kvar, tillsammans med bedjarna. (En intressant fråga som debatteras är om regeringen eller kyrkan bestämmer över hur religiösa symboler får användas i en sekulär stat) Jungfrurna av okänd anledning utsatts för upprepade sabotage, som halshuggning och blodduschar med röd målarfärg, av okända gärningsmän. Det spekuleras villt om detta. Kan det vara katoliker som ogillar att deras religiösa symboler används för politiska ändamål, protestanter som ogillar att katolska avgudabilder sätts upp på offentliga platser, anti-chayistas som låter sin vrede och sitt hat mot rikets första dam gå ut över de jungfrur hon låtit uppföra eller är det möjligen imperialistiska djävulsdyrkande feministoligarkliberaler som har varit i farten? (Mat 6:5 och Mat 25:44)

Jag vet inte vad jag ska tro...

(Och nu i helgen ska hela landet fira jungfru Marias jungfrulighet med buller och bång, sång, rop och smällare. Det är väldigt festligt, jag ska själv med en säck på ryggen gå från hus till hus och ropa det nicaraguanska slagordet, "Vem orsakar så mycket glädje?" och rungande svara "Marias bebådelse!" varpå jag ska bli bjuden på allehanda sötsaker och få burkar, tallrikar och annat nyttigt att stoppa i säcken.)

Alberto Boschi som anses bli Murillo/Ortega-regeringens första politiska fånge kan också han få symbolisera den komplicerade relationen mellan nicaraguansk religion och politik. Som en progressiv katolsk missionär tillhör han den delen av kyrkan som hamnade i konflikt med sina egna biskoppar och kardinaler under 1980-talet på grund av sitt stöd till revolutionen och FSLN. Denna grupp är nu till stor del istället i konflikt med FSLN ,av politiska skäl, men också på grund av teologiska invändningar mot vad som tills alldelse nyligen verkade vara en robust allians mellan den katolska kyrkans konservativa ledning och FSLN samt sin kritik av Rosario Murillos religiösa fundamentalism. Boschi dömdes nyligen till ett års fängelse för en incident i samband med en demonstration under valkampanjen då en journalist blev skottskadad efter att en dittills fredlig protest mot regeringen attackerats av stenkastande FSLN-anhängare. Boschi dömdes för att ha uppviglat till dådet mot journalisten och för olaga vapeninnehav men nekar till båda brotten. Inga vittnen tycks kunna styrka att han haft en pistol, ännu mindre använt den. En annan fråga som är svår undvika är varför inte alla de handeldvapen som helt öppet använts av FSLN anhängare under varje demonstration och som uppenbarligen sårat såväl demonstranter som poliser inte tycks bekymra någon.

Goda nyheter till sist: Forum Syd har fått tillbaks sina dokument som de tvingats lämna in för granskning och utredningen mot Oxfam ska också ha lagts ner. En tydlig sänkning av tonläget i regeringens kampanj mot internationella och nationella organisationerna kan noteras den senaste tiden men jag väntar och ser innnan jag vågar tro att det handlar om en verklig och långvarig kursändring.