FSLNs våld ger oppositionen rätt

Igår lördag demonstrerades det åter mot regeringen Ortegas brist på respekt för grundläggande demokratiska principer. Som väntat förvandlades demonstrationerna i sig själva till bevis för att demonstranterna har rätt. Som väntat blev det våldsamma konfrontationer efter att regeringsanhängare angripit demonstrationerna och med våld förökt förhindra dem från att framföra sina budskap. Ortegismen förnekade sig inte. Efter att FSLN kommenderat ut sina marktrupper till rondeller och andra strategiska ställen mitt i vägen eller alldeles i anslutning till de demonstrationsrutter oppositionen fått godkända var det närmast oundvikligt. Bland annat fick parlamentarikern Luis Callejas en stor sten i huvudet och fördes medvetslös till sjukhus från Chinandega till Managua. I sammandrabbningarna skadades också flera regeringsannhängare, några allvarligt. Men demonstrationerna lyckades ändå genomföras så som de planerats på de flesta ställen. 130 000 underskrifter av uppropet "Var är min röst?" lämnades över till parlamentsledamoter och arrangörerna är mycket nöjda med demonstrationerna, trots att ganska få personer demonstrerade. -

Redan tidigt på fredagen fick de allt mer demoraliserade rondellbedjarna föstärkning vid rondellerna. Den officiella förklaraingen är att firandet av revolutionens 30-års jubileum inleds. (Men för att inleda 30-års firandet är datumet ett ologiskt val. Igår var det 31 år sedan invånarna i Monimbo, Masaysas mest historiska stadsdel, inledde sitt väpnade uppror mot Somozas diktatur. Bland annat Daniel Ortegas bror Camillo Ortega dog i striderna i Monimbo men stadsdelens innvånare fortsatte sitt väpnade motstånd ända tills diktaturen föll, ett år och några månader senare. men det var som sagt 31 år sedan och vanligtvis firas detta med en sammakomst i Masaya, inte med demonstrationer över hela landet.)

Eftersom vi just nu har bilen på verkstaden åkte jag förbi rondellerna en massa gånger i minst fyra olika taxibilar under fredagen. Jag kunde inte låta bli att fälla någon liten kommentar om demonstrationerna och fick då gensat de sedvanliga lektionerna i nicaraguansk politiska historia från de passionerade taxichaufförerna. Den här fredagen var alla som plockade upp mig antisandinsiter. Av någon anlending hade de ungefär alla samma sak att säga om lördagens demonstrationer.
- Det enda dom där demonstrationerna gör är att visa hur odemokratisk och konfliktbenägen regeringen är, för omvärlden. I Nicaragua vet vi det redan. Ortega kan inget annat än att be om bistånd och bråka, när det inte är med sitt eget folk så är det med katolska kyrkan eller med folk från andra länder och till och med biståndsgivarna. Demonstrationrna är för att det internationella samfundet ska förstå vem Ortega är och sluta ge honom en massa bistånd, som bara går till att berika honom och hans familj, medans vi, de fattiga, fortsätter i missär.
Ingen av taxichafförerna skulle dock demosntrera själva och deras framtidsanalys är nattsvart. Varken demonstrera eller rösta är längre till någon hjälp anser dom.
- Nej, det enda som hjälper här är krig. Vi funkar tyvärr så i Nicaragua, inget annat hjälper mot våra politiker. Det var så vi störtade diktaturen och det var det som tvingade Ortega att lämna över till Donña Violeta den förra gången. Det är sorgligt, att vi ska behöva döda oss själva, uno al otro los nicaraguenses, bara på grund av våra politiker, sa de alla fyra.
Jag hoppas innerligt att dessa taxichaufförer inte är representativa för resten av befolkningen men deras lektioner oroar mig. Om de så vore att det bara är dessa fyra som inte ser andra lösningar än att ta till vapen så är det ändå allvarligt.

Trots allt har de en uppenbar poäng, som till och med den officiella regeringsvänliga pressen har snappat upp. Skadade demonstranter och sammandrabbningar gynnar inte regeringen. FSLN framstår som så urbota dumma när dom inte låter ett par tusen oppositionella demonstrera i fred att man undrar hur dom överhuvudaget kom till makten. Lite mer machialveliskt rationellt tänkande borde dom väl ha ändå? De senaste två månaderna har regeringen gjort allt för att övertyga omvärlden om att man har den demokratiska legitimitet som krävs för att fortsätta få bistånd (utom det viktigaste, att erkänna demonstranternas fråga som legitim: Var är min röst?). Den ekonomiska krisen är ett faktum, också i Nicaragua och regeringen och de offentliga institutionerna har lagt oerhörda krafter på att ta fram interna sparprogram den senaste månaden. landet har inte råd att förlora en enda biståndskrona till, och det vet regeringen. Ändå kan den inte låta bli att ge sig på något som måste betraktas som en liten och harmlös opposionsdemonstration. Här förklarar radio la primerisima (det smartaste och ibland till och med mycket självkritiska språkröret för Ortegas regering) ungefär samma sak som taxichaufförerna, fast utifrån sin egen utsiktspunkt. Det är oppositionsledarna Montealegre och Jarquín (MRS) som vill att folk ska skadas på gatorna så att de kan övertyga sina imperialistiska uppdragsgivare att helt ställa in biståndet som Nicaraguas befolkning så väl behöver. Underförstått finns trots allt en självkritik, varför låter vi oss luras att gå i fällan?