19 juli - revolutionens födelsedag

Det pågår en livlig debatt om den Nicaraguanska revolutionen. Kritiker menar att den förlorats och övergått i sin egen motsatts. Regeringen hävdar att den gått in i sin andra fas och är mer levande än någonsin. Oavsett vad man tänker om detta finns det anledning att uppmärksamma 30-årsjubileumet av revolutionens triumf över Somoza-diktaturen den 19 juli 1979. För 30 år sedan samlades massorna spontant på torget framför katedralen i Managua och firade euforiskt att Latinamerikas då längsta diktatur störtat sönder och samman. Sedan dess har den 19 juli varit en demokratins och vänsterns högtidsdag i Nicaragua, en dag att samlas, minnas och reflektera över sakernas tillstånd och historeins gång. En dag även för de många som stödde det lilla landets kamp för fred och demokrati och fördömde USA:s och Reagans illegala finansiering av kontrarevolutionära terrorister i landet under större delan av 1980-talet. Hundratusentals sandinister och mängder av internationella gäster samlas varje år, samma datum på samma torg.

I år kunde man ha tänkt sig att firandet skulle ha blivit extra pampigt, eftersom revolutionen fyllde jämt. Istället gjorde sig sandinistregeringens ekonomiska problem påminda, programpunkterna hölls på dagtid för att spara in på belysning. Scenen var mindre än tidigare år och de internationella gästerna var färre. Att EU och USA dragit in sitt bistånd, efter vad alla utom FSLN själva menar var ett uppenbart valfusk i kommunalvalen i november förra året, har lett till att regeringen tvingats skära ordentligt på alla möjliga ställen, också på de områden regeringen säger sig vilja prioritera som sjukvård och skola. Att firandet av revolutionen därmed blev lite mindre bombastiskt än de flesta trott är inte konstigt om än ändå lite förvånande. Rosario Murillo, co-presidenta och presidentfru har tidigare inte visat någon vilja att spara på färgsprakande propaganda och utsmyckningar i samband med presidentparets offentliga framträdanden. De julgranar som fortfarande står och lyser nattetid i nästan alla landets rondeller är kanske den mest visuella påminnelsen om den nu 30-åriga sandinistiska revolutionens andra fas, eller vad man nu vill kalla Daniel Ortegas andra presidentperiod.

_